<3
Efter jag och mamma handlat bestämde vi oss för att åka ner till graven. Jag tände ett ljus och la en sten. Ibland känns det bara så underbart skönt att gå dit. Det är liksom den plats vi har med dig nu. En plats som är bara din.
Anna.
Jag saknar dig, ibland saknar jag dig så mycket att det gör ont. För den platsen och den person du var till mig, den togs ifrån mig.. bort med vinden försvann du. Du var min klippa, var det än var så kunde jag komma till dig och luta mig mot din axel.. under tiden blev klippan allt svagare och nu finns den längre inte kvar. Jag undrar om du har det bra, jag har så många frågor som inte finns något svar på. Du min klippa, har du det bra? Jag tror på att en dag, en dag här i livet, den dagen då jag tar mitt sista andetag. Då kommer jag träffa dig, så lova mig anna.. vänta på mig. Det är snart tre år sedan du försvann, jag kan inte förstå. Dagen då du försvann, jag minns så väl allt i detalj. Men älskade faster, det är dags nu.. det är dags för dig att komma hem ♥
Kommentarer
Trackback
