Monia Anshelm <3
Jag kunde faktiskt inte tänka mig att en lärare kunde komma så nära en klass.
Du var en sån bra lärare. Du fick mig att förstå vad vi jobbade med inom No.
Du hade varit sjukskriven ett bra tag för att du "gått in i väggen". Du kom
tillbaka. Du verkade må bra och ingen förstod nog att de var något son var fel.
Sen kom dagen, då jag fick samtalet av Andrea. Du fanns inte längre kvar.
Det var ofattbart. De sista dagarna som skulle blihelt underbara badade ist
i tårar. Vi fick göra de bästa av situationen. Idag är de 362 dagarsen du lämnade
jorden. Hoppas du har de bra där uppe Monia <3
Kommentarer
Postat av: Tomad Anshelm
Väldigt vackert skrivit. Att se att folk kände så här för min mamma är vad som gör att det går att leva vidare. Vet att detta inte är dagsaktuellt (snubbla på din blogg av en slump när jag googlade mammas namn) men jag kunde inte låta bli att kommentera och även tacka, Monia levde inte bara för sina barn utan äben för er, hennes skolklasser. Hon pratade mycket om er och älskade er väldigt mycket. Att se att denna kärlek fått slå rot får det att kännas lite bättre. Tack, många kramar från för dig en total främling. //Tomas Anshelm
Trackback
